Ellen skriver:
" Vi är nu återigen vid kusten igen efter 2 veckor i Rio Limpio. Vi har nu senaste tiden bott jättebra i ett fint hus i byn. Först så trodde vi ju att vi skulle dela hus med vår vän Rivera....men det visade sig inte riktigt vara så. Han flyttade nämligen ut när vi flyttade in och lämnade över det bästa rummet i huset till oss, väldigt snäll kille! Sedan flyttade en annan man (vars fru äger huset) in samt en man väldigt lik en tomte. Mannen är jättetrevlig, jobbar i en by nära Rio limpio så han är inte så mycket i huset. Tomten är en väldigt underhållande och vänlig man som är en mycket duktig träskulptör. Tomten jobbar, jobbar, röker, jobbar, dricker Mamajuana ( dominikansk snaps typ som sägs vara bra för hälsan på en massa olika vis), jobbar, röker och dricker lite till. Ja, så honom ser vi inte heller så mycket av. Ska lägga upp lite bilder sen på det jobb han och Rivera gör just nu, de är verkligen riktigt duktiga träkonstnärer alltså!
Vår kompis Marilanda har också varit med oss här vid kusten nu i två dagar, tror hon tyckte det var kul, kändes som att hon verkligen behövde lämna byn för ett par dagar. Jag fick dock skälla lite på hennes "man" för att han skulle gå med på att ta hand om deras dotter medans hon var borta. Men efter att den stora svenskan skällt lite så är han nu väldigt väldigt snäll och gullig emot sin tjej, så nåt bra fick jag nog fram. Ja...jag hotade ju i och för sig med att leta upp en bättre man till hans tjej om han inte uppförde sig, så nu är han så kärleksfull så emot henne! Ja och Manne....ja han bara satt tyst och lyssnade på sin koleriska tjej medan hon gormade på spanska.
Vi har också i veckan varit hemma hos en familj som vi umgås mycket med och tycker mycket om. Vi blev inbjudna till en cermoni i deras hem som de håller varje månad i 7 månader för att en av sönerna i familjen omkom i en trafikolycka i augusti. En väldigt fin cermoni och jag är glad att de ville att just vi skulle komma dit. Väldigt annorlunda än hur man sörjer i Sverige om någon dör.
I onsdags så fick jag vara med en belgisk doktor en dag på hennes jobb i Rio Limpio. Hon är pediatriker ( spädbarns - och barnläkare) som arbetar i olika små byar i Dominikanska Republiken och i Haiti. Först var jag med henne en dag i Rio Limpio när hon hade mottagning för dominikanska och haitiska barn. Väldigt intressant att se hennes jobb här, man måste tänka så annorlunda i behandligen av olika sjukdomar här, det gäller verkligen att kunna anpassa sig efter vilka resurser som finns att tillgå i byn. Dessutom så är det helt andra sjukdomar som barnen drabbas av här en hemma i Sverige. En mycket intressant dag med en väldigt kunnig läkare.
När vi var klara med dagens jobb i Rio Limpio så åkte jag och Manne med doktorn till hennes hem i en grann"stad".((MAMMA DU KANSKE SKA SLUTA LÄSA NU FÖRRESTEN...DU ÄR JU SÅ OROLIG AV DIG!....))...hon och hennes familj bodde i ett fantastiskt vackert hus, tror det är det finaste huset jag sett i det här landet. En väldigt öppen och välkomnande familj, det kändes som att vi kände dem jätteväl fast vi bara känt dem ett par dagar. Jag och Manne sov över där en natt för att nästkommande dag åka med henne och hennes team till Haiti för att se deras arbete där. Haiti är ett väldigt annorlunda land i jämförelse med Dominikanske Republiken, människorna där lever under en helt annan standard. Haiti är ett ganska så otryggt land och egentigen rekommenderas det inte att åka dit som svensk, men eftersom detta läkarteam åker dit varje vecka så såg vi det så ett unikt tillfälle att få en liten skymt av landet. Allt gick bra under vår dag i landet, även om det kändes lite nervöst till en början då vi korsade gränsen till Haiti. De dominikaner som åkte med oss i bilen sa åt oss att det var bäst att vi agerade som att vi inte kunde prata spanska alls och att vi skulle låta dem sköta snacket när vi åkte över. Det blev inget snack utan vi korsade gränsen helt utan problem, jag tror dock att allt mest handlade om hur vi skulle ta oss över med minsta möjliga mängd pengar som muta åt gränsvakterna.
I Haiti besökte vi två barnhem och gjorde lite kontroller av barnen där. Synd bara att jag inte kan någon Creol ( språket i Haiti ), hade varit roligare att kunna prata lite med barnen. Även om vi bara var inne i landet i ett par timmar så fick jag en betydligt klarare bild av hur livet är för befolkningen i Haiti. Jag har ju hört det berättats mycket om Haiti men det är svårt att föreställa sig hur det är innan man ser det själv med egna ögon.
Nu är vi i alla fall i Cabarete och dett känns ganska skönt att få en liten paus från landslivet ett tag efter en händelserik vecka med väldigt mycket nya intryck"
" Vi är nu återigen vid kusten igen efter 2 veckor i Rio Limpio. Vi har nu senaste tiden bott jättebra i ett fint hus i byn. Först så trodde vi ju att vi skulle dela hus med vår vän Rivera....men det visade sig inte riktigt vara så. Han flyttade nämligen ut när vi flyttade in och lämnade över det bästa rummet i huset till oss, väldigt snäll kille! Sedan flyttade en annan man (vars fru äger huset) in samt en man väldigt lik en tomte. Mannen är jättetrevlig, jobbar i en by nära Rio limpio så han är inte så mycket i huset. Tomten är en väldigt underhållande och vänlig man som är en mycket duktig träskulptör. Tomten jobbar, jobbar, röker, jobbar, dricker Mamajuana ( dominikansk snaps typ som sägs vara bra för hälsan på en massa olika vis), jobbar, röker och dricker lite till. Ja, så honom ser vi inte heller så mycket av. Ska lägga upp lite bilder sen på det jobb han och Rivera gör just nu, de är verkligen riktigt duktiga träkonstnärer alltså!
Vår kompis Marilanda har också varit med oss här vid kusten nu i två dagar, tror hon tyckte det var kul, kändes som att hon verkligen behövde lämna byn för ett par dagar. Jag fick dock skälla lite på hennes "man" för att han skulle gå med på att ta hand om deras dotter medans hon var borta. Men efter att den stora svenskan skällt lite så är han nu väldigt väldigt snäll och gullig emot sin tjej, så nåt bra fick jag nog fram. Ja...jag hotade ju i och för sig med att leta upp en bättre man till hans tjej om han inte uppförde sig, så nu är han så kärleksfull så emot henne! Ja och Manne....ja han bara satt tyst och lyssnade på sin koleriska tjej medan hon gormade på spanska.
Vi har också i veckan varit hemma hos en familj som vi umgås mycket med och tycker mycket om. Vi blev inbjudna till en cermoni i deras hem som de håller varje månad i 7 månader för att en av sönerna i familjen omkom i en trafikolycka i augusti. En väldigt fin cermoni och jag är glad att de ville att just vi skulle komma dit. Väldigt annorlunda än hur man sörjer i Sverige om någon dör.
I onsdags så fick jag vara med en belgisk doktor en dag på hennes jobb i Rio Limpio. Hon är pediatriker ( spädbarns - och barnläkare) som arbetar i olika små byar i Dominikanska Republiken och i Haiti. Först var jag med henne en dag i Rio Limpio när hon hade mottagning för dominikanska och haitiska barn. Väldigt intressant att se hennes jobb här, man måste tänka så annorlunda i behandligen av olika sjukdomar här, det gäller verkligen att kunna anpassa sig efter vilka resurser som finns att tillgå i byn. Dessutom så är det helt andra sjukdomar som barnen drabbas av här en hemma i Sverige. En mycket intressant dag med en väldigt kunnig läkare.
När vi var klara med dagens jobb i Rio Limpio så åkte jag och Manne med doktorn till hennes hem i en grann"stad".((MAMMA DU KANSKE SKA SLUTA LÄSA NU FÖRRESTEN...DU ÄR JU SÅ OROLIG AV DIG!....))...hon och hennes familj bodde i ett fantastiskt vackert hus, tror det är det finaste huset jag sett i det här landet. En väldigt öppen och välkomnande familj, det kändes som att vi kände dem jätteväl fast vi bara känt dem ett par dagar. Jag och Manne sov över där en natt för att nästkommande dag åka med henne och hennes team till Haiti för att se deras arbete där. Haiti är ett väldigt annorlunda land i jämförelse med Dominikanske Republiken, människorna där lever under en helt annan standard. Haiti är ett ganska så otryggt land och egentigen rekommenderas det inte att åka dit som svensk, men eftersom detta läkarteam åker dit varje vecka så såg vi det så ett unikt tillfälle att få en liten skymt av landet. Allt gick bra under vår dag i landet, även om det kändes lite nervöst till en början då vi korsade gränsen till Haiti. De dominikaner som åkte med oss i bilen sa åt oss att det var bäst att vi agerade som att vi inte kunde prata spanska alls och att vi skulle låta dem sköta snacket när vi åkte över. Det blev inget snack utan vi korsade gränsen helt utan problem, jag tror dock att allt mest handlade om hur vi skulle ta oss över med minsta möjliga mängd pengar som muta åt gränsvakterna.
I Haiti besökte vi två barnhem och gjorde lite kontroller av barnen där. Synd bara att jag inte kan någon Creol ( språket i Haiti ), hade varit roligare att kunna prata lite med barnen. Även om vi bara var inne i landet i ett par timmar så fick jag en betydligt klarare bild av hur livet är för befolkningen i Haiti. Jag har ju hört det berättats mycket om Haiti men det är svårt att föreställa sig hur det är innan man ser det själv med egna ögon.
Nu är vi i alla fall i Cabarete och dett känns ganska skönt att få en liten paus från landslivet ett tag efter en händelserik vecka med väldigt mycket nya intryck"
Tack för att jag inte får veta om era äventyr i förväg!
SvaraRadera